feb 21 2016

Mormor Karin

Tänk er en kvinna som alltid var lugn, glad och hade tid för dig när du var barn, när du sökte uppmärksamhet. En kvinna som aldrig sa nej eller var besvärad vad du än önskade göra. En kvinna som bara såg möjligheter och aldrig problem. Det var sådan hon var, min älskade mormor.

Det var hos mormor mitt intresse för sömnad och skapande tog fart när jag var fyra år gammal. Jag sprang upp på vinden, rotade runt bland stuvbitar, gjorde mina egna mönster och satt bakom symaskinen. Först gjorde jag bara kläder till mig själv men sedan också till mina vänner. Jag var liksom lite ”Lena Philipsson” under min uppväxt.

Och hon fanns alltid där, mormor Karin, tillsammans med min mamma och moster. Med massor av stöd och idéer. De bästa och roligaste stunderna var när vi tillsammans skulle lösa en sömnadsteknisk lösning och samlades runt problemet och dividerade om hur vi skulle göra. Om ni undrar var vi var? Jo alltid hemma i mormors hus där vi samtidigt hade en kaka i ugnen och en sylt kokandes på spisen. För i Dughult sprudlade det av energi från morgon till kväll. En energi som nu gått i arv i tre generationer….

Min mormor blev 105 år! Jag undrar hur gammal jag kommer bli…?


0 Comments
Share Post
No Comments

Post a Comment

19 − 19 =